Andra omgången av skiftschemaomröstningen

Mellan klockan 13.00 och 15.00 den 16:e,23:e och 30:e November kan man rösta i Grindstugan. Frågan som skall avgöras är om vi skall ta förslag 1 till förhandling eller inte.
Alla medlemmar utom pensionärer har rösträtt, men vi ber de som inte går skift att tänka igenom om det är rätt att rösta om andra kamraters arbetstid utan att beröras själv.

H C Andersen refererar avtalsrörelsen.

Med pukor och trumpeter marscherar regementen till slagfältet, alla är segervissa och håller eldande tal för att ingjuta mod inför den strid som skall komma. Att pesten härjar landet och redan minskat slagkraften hos vissa regementen vill man inte inse. Än värre är att i det senaste slaget så viftade de som man trodde var bundsförvanter snabbt med den vita kapitulationsflaggan och andra allierade visade sig vara överlöpare och hade ställt sig på fiendesidan. Men nu var det inte tid för realism, trumpeter skulle blåsas och pukor skulle slås. I tidig novemberdimma var man framme på slagfältet och den goda sidan ställde upp sina regementen. Generalerna i de största regementena sa att “vi ska stå längst fram eftersom vi har dom vackraste uniformerna och dom största plymerna i våra hattar”. Pappers kanonjärer som hade de största kanonerna och var stridsvana beordrades att ställa sig längst bak utom skotthåll för att utgöra reservstyrka. 
Så böljar striden fram och tillbaks ett tag, men ganska snart så viftas det med vita flaggor. Metallen i rustningarna visar sig vara spindelväv. Reträtten blir oordnad, en del drabbas av svåra förluster medan andra kan dra sig tillbaka med små förluster och en och annan delseger att måla på vapenskölden. När stridslarmet och krutröken lagt sig så stod Pappers kanonjärer ensamma kvar på slagfältet, till och med fienden tyckte att det inte var mödan värt att slåss utan hade gått hem. Trots att den stora kanonen fortfarande var duglig så fanns det ingen att skjuta på. Rikedomarna man hoppats på var endast korvören som man samlat upp efter dom andra stridande.

Så kan man beskriva avtalsrörelsen som slutade 3 Nov 2020. Vårt avtal blev som följer.

Från 1/11 2020 höjs utgående löner med 399 kronor i månaden. Innan den 31/1 2021 skall vi lokalt kommit överens om lokala lönepåslag och ändringar i våra lokalavtal. Om vi lokalt inte kommer överens så läggs ytterligare 318 kronor i månaden ut lika till alla och 80 kronor får företaget själva fördela i lönesystemet.

Från 1/4 2022 höjs utgående löner med 362 kronor i månaden. Innan den 31/7 2022 skall vi lokalt kommit överens om lokala lönepåslag och ändringar i våra lokalavtal. Om vi lokalt inte kommer överens så läggs ytterligare 290 kronor i månaden ut lika till alla och 72 kronor får företaget själva fördela i lönesystemet.

Tre dagar kvar

Nu är det bara tre dagar kvar innan vi står utan avtal. Tidigare så har motparten i alla fall artigt lyssnat på vad vi kräver men nu blundar man med både öron och ögon. Det enda man är överens om är att man inte är överens om något. Pappers har inte vikit sig i någon fråga.

Vi vill ha ersättning för 2020 , Vi har ställt upp i svåra tider för företagen, under 2020 har vi accepterat en reallönesänkning på åtminstone 1 % och många av bruken har gått med på ytterligare lönesänkningar på 4 eller 6% under korttidsarbete. Samtidigt så går pappersbranschen som tåget. Det är bara rimligt att när det går bra efter en kris så blir man kompenserad i efterhand.

Våra krav på kortare arbetstid och en rimlig löneutveckling i framtiden har vi fortfarande.

I det läge som är med politiskt kaos kring arbetstryggheten och en pågående pandemi så är det inte heller klokt att avtala om fredsplikt för en lång tid framöver.

Hur det kommer att gå är svårt att säga, det beror på om resten av förbunden i LO viker ner sig inför fabrikörernas motstånd eller om vi tillsammans kan stå upp för våra krav.

På lördag vet vi om dom tar sitt förnuft tillfånga eller om årets avtalsrörelse slutar med konflikt. VAR BEREDD , FÖR DET ÄR BARA OM NI MEDLEMMAR STÄLLER UPP SOM VI HAR NÅGON FACKLIG STYRKA.

Avtalsförhandlingarna, vad händer?

Under Oktober så är det meningen att man skall klara av förhandlingarna om nytt avtal som pausades i Mars p g a Corona. I början av veckan hade man kommit så långt att Industriarbetsgivarna la ett bud.
Från 1 november 0.7 % i löneökning. Alltså inget retroaktivt.
1.9 % 1 april 2021.
1.9 % 1 april 2022
Totalt skulle detta ge 4.5 % på tre år

Pappers sa NEJ, vi vill ha mer pengar och mer ATK och vi vill inte knyta upp oss på så lång tid. Men om vi skall få det vi vill så hänger det på att Industriarbetsgivarna vet att Pappers medlemmar står bakom sina förhandlare. Så är du missnöjd så tala om det för din chef eller chefens chef.
Fortsättning följer och vi informerar så fort vi vet något mer.

Knyt inte näven i fickan.

Första oktober så startade kollektivavtalsförhandlingarna efter det att man sköt upp allt i april. Vi har alltså inte fått någon löneökning sedan pandemin slog till, och nu vill vår motpart inte betala för dom sju månader som gått. Man verkar inte heller vara särskilt intresserade att gå med på några krav som kommer från oss som t ex. utökning av ATK men hittills så har man bara förhandlat en gång kring dessa frågor så än är inget avgjort. Den första november så går nuvarande avtal ut och det är efter det datumet som fredsplikten inte längre gäller. När det gäller regeringens hot om förändringar i LAS så har Pappers hela tiden sagt att vi inte skall sälja bort något av medlemmarnas anställningstrygghet, och att förstärkningar av anställningstryggheten måste man ta upp i kollektivavtalsförhandlingarna där vi kan ”hota med strejk”. Pappers avtal är redan nu bättre än LAS men vi vill ha ytterligare förbättringar. Som det är nu räknas arbetstid som vikarie, projektanställd och avtalad visstid som separata ”påsar” när man samlar dagar för att bli tillsvidare anställd, vi kräver att all tid skall läggas ihop när man räknar.
Just nu så är inget klart men avdelningarna diskuterar med förhandlarna varje vecka under Oktober och vi kommer såklart hålla er informerade om vad som händer.

Tänk på att, är du missnöjd med din lön, dina arbetstider eller något annat på jobbet säg det till din chef, får du inte något svar säg det till chefens chef. Det är bara så vi kan få igenom något i förhandlingar. Är det tyst och stilla i fabriken så blir vi inte tagna på allvar när vi förhandlar.

LAS höstens viktigaste fackliga fråga.

I fredags så valde LO.s representantskap att fortsätta ”förhandla” med Svenskt Näringsliv om förändringar i LAS. Ett spel för gallerierna då vår motpart bara behöver sitta med armarna i kors och säga nej, så kommer man att få det man vill ha genom lagstiftning. Den utredning som kommer att ligga till grund för förändringarna i Las är nu ute på remiss, dvs alla har möjlighet att ge sina synpunkter på förslagen. Pappers avd 111 har på senaste styrelsemötet antagit ett remissvar som är insänt till regeringskansliet. Inte för att vi tror att det i slutändan blir någon förbättring av förslaget men vi har iallafall gjort vår röst hörd.

Remissvar på ”En moderniserad arbetsrätt, SOU 2020:30”

I utredningens uppdrag ingick att de föreslagna ändringarna skulle bevara balansen mellan arbetsmarknadens parter. Detta utan att definiera vilka dessa parter är och vad balansen skall bestå av.

Till skillnad från t ex MBL så reglerar inte LAS förhållandet mellan företrädarna för deltagarna på arbetsmarknaden, utan är i stället en miniminivå av reglering för enskildas anställningskontrakt.
Att det finns behov av en detaljerad lagstiftning beror i första hand på att man som individ utan anställning helt och hållet är beroende av den anställande partens beslut. Detta är en situation som i sin natur är mycket obalanserad, eftersom för individen det är en fråga om att kunna försörja sig, medan det för den som vill anställa bara är en fråga om att välja bland flera alternativ.


Las regler hanterar i huvudsak två sidor av en anställning, hur man blir anställd och hur en anställning avslutas. Utredningen har föreslagit förändringar som berör båda dessa sidor och vi kommer att belysa konsekvenserna av dessa nedan.

Kompetens

Generell kompetens för att kunna försörja sig genom en anställning har alltid varit ett samhällsansvar och bör vara så även fortsättningsvis, vad utredningens förslag handlar om är vem som skall stå för kostnaderna för den utbildningen. Eftersom den är generell och inte direkt knuten till en specifik anställning är det rimligt att den finansieras genom skattemedel och inte genom avsättningar från redan anställdas löneutrymme eller företagsvinster som utredningens exempel på omställningsfonder och liknande är. Mer specifik kompetens för en anställning får man genom erfarenhet från liknande anställningar och utbildning på arbetsplatsen. Regler kring detta i LAS, är specialfallet som berör återanställningsrätten till en anställning som man redan har visat att man är kompetent till. Där har utredningen inte givit förslag på några ändringar vilket är positivt. Men huvuddelen av utredningens resonemang handlar inte om kompetens som gör att man kan få en anställning utan om kompetens som krävs för att få behålla en anställning. Frågan blir då om bristande kompetens är ett skäl för avslutande av anställningen? Vi är ense med utredningen om att det skall föreligga en skyldighet att erbjuda kompetensutveckling inom ramen för anställningen eller liknade befattningar på företaget. Men sanktionerna vid brott mot denna skyldighet är endast skadestånd i varierande omfattning. Dessa skadestånd är definierade utifrån den anställdes ekonomi och inte utifrån företagets ekonomiska situation. Detta kommer att innebära att lagstiftningen endast kommer att sätta ett pris på vad det ”kostar” att köpa sig fri från sina skyldigheter.  Ett mer balanserat förslag att få efterlevnad av lagen vore om det i lagtexten klart uttrycktes att kompetensbrist inte är ett skäl för uppsägning om inte skälig utbildning har genomförts.

Uppsägning

Turordningsregler

Utredningen är medveten om det grundläggande skydd som LAS var tänkt att ge individen i händelse av uppsägning p g a arbetsbrist men förbigår detta i de förslag till förändringar som lämnas.

”Reglerna uttrycker också en lättförklarlig och lättillämpad norm som inte i sig föranleder att uppsägningen är till nackdel för arbetstagaren när han eller hon ska söka ett nytt arbete.”

Enklare uttryck så är det skillnad på om man kan säga i en anställningsintervju att – ”Jag var sist anställd och därför har jag inget arbete just nu” än att säga ”Dom tyckte inte jag klarade av jobbet, så därför har jag inget arbete nu” Varje undantag i lagstiftningen från en neutral regel om vilka som drabbas vid uppsägningar p g a arbetsbrist gör detta skydd för individen svagare. Ett av direktiven till utredningen var att man skulle ge förslag på förändringar som hade som syfte att underlätta rörligheten och ungas inträde på arbetsmarknaden. Förslag på flera undantag i turordningen leder till det motsatta. Att fler ”pekas ut” som inkompetenta och icke önskvärda på arbetsmarknaden kommer att leda till större långtidsarbetslöshet och att fler kommer att vara längre från arbetsmarknaden. Detta kommer att medföra större kostnader för samhället i form av A-kassa och i slutändan kommunalt försörjningsstöd, samt stort personligt lidande för enskilda.

Ändringar i reglerna kring ogiltigförklaring

Förslagen i utredningens avsnitt 16.5 medför att man inrättar olika lagstiftning för den anställde utifrån kriterier som i sak inte har med att göra om en uppsägning är lagenlig eller inte. På så sätt bryter man mot den allmänna principen om likhet inför lagen. Antalet anställda i ett företags verksamhet kan aldrig vara en faktor som har något med bedömningen av om en uppsägning eller ett avskedande är sakligt grundad. Vidare antar utredningen att ”antalet anställda” är ett klart definierat begrepp, men tidigare tvister kring storlek och omfattning av turordningskretsar visar att så inte är fallet.
Vidare föreslår utredningen att det skall ligga på den anställde att begära ett interimistiskt domstolsbeslut om att anställningen skall kvarstå till dess att tvisten avgjorts. Detta är också att vända på den allmänna rättsprincipen om att det är den anklagade sidan som har att begära ett interimistiskt domstolsbeslut.

Sammanfattning

Direktiven till utredningen har utgått från att det råder obalans mellan arbetsmarknadens parter när det gäller att hävda sin rätt utifrån LAS. Man har då slentrianmässigt utgått från att ”arbetsmarknadens parter” är lika med centralorganisationerna. När det gäller Lagen om anställningsskydd så är detta inte fallet, utan den skapades för att ge individer i beroendeställning ett stärkt skydd mot godtycke från en starkare motpart. I detta förhållande råder förvisso en stark obalans men den är inte till arbetsgivarsidans nackdel. Förhållandet att arbetsgivaren ”äger rätt att fritt anställa och avskeda samt leda och fördela arbetet” blev i och med LAS bara något beskuren men är i huvudsak intakt. Inget av utredningens förslag stärker individens rätt i förhållande till arbetsgivaren, vilket gör att man inte upprättar balans mellan parterna på arbetsmarknaden utan i stället fördjupar den obalans som redan finns. Vidare föreslås förslag som i sig kränker det allmänna rättsmedvetandet om att man är oskyldig till dess att man är dömd och att man inte skall kunna ”straffas” innan ett avgörande i domstol.
Att lagen om anställningsskydd infördes i början av 1970 talet var en åtgärd som skulle motverka den våg av spontana strejker som svepte över arbetsmarknaden under denna tid, något som man i historiens backspegel kan se att den faktiskt har gjort. En förändring av arbetsrätten i den riktning som utredningen föreslår, riskerar att återigen skapa konflikter som allvarligt skulle kunna hota lugnet på arbetsmarknaden.

Pappers avdelning 111

Berör regeringens utredning om LAS dig ?

Man kan tycka att allt bråk om LAS inte berör oss, vi som jobbar på ett företag som funnits sedan 1740. Men fundera lite till, ungefär vart tredje år kommer det krav från företaget på ”omorganisation” vilket innebär att vi måste förhandla om vilka som inte skall få ha försörjningen kvar. Utan turordningsregler, ”sist in först ut”, så skulle vi inte ha något att förhandla om utan företaget kan välja och vraka bland de anställda helt efter eget tycke. Det skulle bli omöjligt att komma överens om pensionslösningar och andra sätt som vi har löst problemen på tidigare. Utan ”saklig grund för uppsägning” så kommer personer som företaget inte vill ha kvar bara få packa ihop och gå, utan att vi kan mildra plågan med olika lösningar för försörjning åtminstone en tid efter att man slutat. Men du kanske tror att det här händer inte mig, ändå så har vi varje år någon eller några som hamnar under det här hotet. Och skälen är inget som någon är immun mot, sjukdom kan drabba alla eller att man blir osams med sina arbetskamrater eller sin chef.
Tänk dig sedan att du skall söka nytt jobb efter det att du fått sluta, på nästa ställe kommer du att få frågan. ” Hur kommer det sig att du slutade på Grycksbo”? Kan man svara ” Det blev arbetsbrist och jag var sist anställd” så är det skillnad på det och ”Chefen tyckte att jag inte dög”. Ni kan ju själva gissa vilken som får ett nytt jobb.

Än är det kokta fläsket inte stekt, det är än så länge bara en utredning som har gett förslag på nya lagtexter. Men om inte beslutsfattarna känner att deras riksdagsuppdrag är i fara så kommer det här att bli lag den 1/1 2022. Men om varje fackmedlem i Sverige hotar med att inte rösta på ett parti eller riksdagskandidat som vill införa dessa försämringar för oss, så kan vi förhindra det här. Det första du kan göra är att klicka in dig på LO:s sida https://anstallningstrygghet.nu/ och skriva under uppropet, där kan du också mejla till riksdagsledamöterna och säga vad du tycker.

Vi i avd111 kommer att göra allt vi kan för att stoppa försämringar i vår anställningstrygghet men vi kommer inte att lyckas om inte ni är med oss.

EN FACKFÖRENING ÄR ALDRIG STARKARE ÄN VAD MEDLEMMARNA ÄR TILLSAMMANS.